Här är två tygkassar som jag gett till min mamma (och som hon säger att hon använder mycket...)
Att sy själva kassarna tycker jag egentligen är rätt tråkigt... men att göra den där lilla nallen eller blomman, det är hur kul solm helst! Över huvudtaget så är jag inte så förtjust i att göra samma moment många gånger. Jag vill helst göra nytt varje gång! //Ninna

Har surfat runt lite och hittat en tävling där man kan vinna barnbyxor. Det är "fangoria" som syr dom, och man får komma med egna önskemål. Hon är riktigt duktig så klicka er in på http://fangoria-mittdittochdatt.blogspot.com/2009/10/tavling-vinn-byxor-till-barnet.html.
Tävlingen avslutas 9 november, kl 21.00 Så skynda er att tävla!

//Ida

Hejsan hejsan!
Just nu är det varken Ida eller Ninna som skriver. Det är jag, Mira, som bloggar! Jag är en svart, och om jag får säga det själv, ganska vacker katt i mina bästa år (2år).
Och innan någon skriver en dum komentar om att katter inte kan blogga, så vill jag bara säga att du har FEL. För hur skulle annars detta inlägg finnas?? Svara på den ni...

I och med att jag skriver detta inlägg är det premiär för något jag kallar "Miras catwalk". Det går ut på att jag skriver och bloggar om en massa snygga modeprylar. För ni mäniskor har ju ingen som helst smak, i alla fall inte mina människor...
     
Först ut på catwalken alltså är...

En riktigt snygg tröja i bomull med rolig text. Denna är svart (världens finast färg, eftersom jag har den) men den finns även i vit. Kostar 150 kr och finns att köpa på Lindex. Synd bara att ni människor är så stora! Största stroleken på den här är 170, så lill-matte kommer i alla fall kunna ha den.
Tack för mej, fiskpastej! //Mira

Av en slump hittade jag en spännande bok i barnens katalog med jultidningar; Att virka Arigurumi på svenska. Jag beställde boken, men hur svår kan det egentligen vara att virka smådjur. Glad i hågen satte jag igång och resultatet är den lilla rosa dockan... Tyvärr blev den inte så speciellt charmig.

Jag lider ju som tidigare nämt av "kan-själv-sjukan", nu har jag dock insett att jag nog kanske inte riktigt kan allt... Ibland kan det faktiskt bli bättre med lite hjälp, tex att genom att följa ett mönster.

Jag har ju tyvärr inte fått boken än och jag var virksugen nu! Jag surfade runt och hittade Victorias helt underbar blogg; http://stjernfall.blogg.se och där hittade jag mönstret till den lilla fina kaninen, som nu är min första riktiga amigurumi! Jag hittade också mönster till en liten elefant, som är mitt nya projekt. Fortsättning följer... //Ninna

Vi har ett gammalt släkthus på Västkusten och med ett gammalt hur hör ju en massa gamla grejjer... Jag tycker inte att man kan slänga dessa gamla klenoder, men känner ju inte heller att jag vill ha allt liggande framme.

Vissa saker använder jag, men på nytt sätt... Den gamla skruvtvingen och "skomakargrejjen" har till exempel blivit bokstöd och ett gammalt flöte har blivit en "namnskylt" vid dörren.

Tidigare har jag gjort massor av drivvedstavlor och med dessa som inspiration har jag nu återanvänt släktens gamla fiske- & båtsaker, samt ett dasslock! //Ninna  

Ett tag hade vi dille på att göra små tomtar av Cernitlera... nu är det kanske dags igen, för snart är ju julen här. Om jag ska vara helt ärlig så var det faktiskt Mattias (maken) som var bäst på de där små tomtarna. Jag skötte mest monteringen... //Ninna

Detta söta smycke har jag och min lillebror Jakob gjort (Men jag kom på idén!).

Vi köpte lite färglattt godis; gelehallon, sega råttor, engelsk konfekt 8heter det så?)...
Vi sprang iväg till affären och köpte några fina favoriter, sedan böjde vi till lite silvertråd och stoppade i "munnen" på den sega råttan och därefter doppade vi den i klarlack... sedan fick den torka och ungefär en gång i veckan doppade vi den i lack (5ggr, sammanlagt tror jag att det blev). Nu är den blank och hård och mamma säger att den inte ens smakar sött när man suger på den...

Behöver jag säga att barnen på mammas förskola tycker att den är cool... //Ida

Haha, jag kunde också!
Fast garnet var extremt svårt att sticka med. Ska jag vara helt ärlig fick mamma hjälpa mig i slutet att sy klart den... Men, men, det tänker jag inte säga till nån. Det man inte vet har man inte ont av!
Nu blir jag iaf snyggast i plugget med min balla mössa, hihi...